Sida:Waverley 1879.djvu/280

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

276

ers nåd har en utmärkt gåfva att utforska och förklara det förborgade — ja, de dunkla och obegripliga orsakerna till landets affall — sjelfva roten och upphofvet till det onda.»

»Vän,» sade Gilfillan i en vänligare ton, än han dittills användt, »kalla inte mig ers nåd; jag går inte ut på parkvägar eller i förpaktargårdar och köpstäder för att få borgare och bönder att lyfta på mössan för mig, som de göra för major Melville på Cairnvreckan, och för att de må kalla mig laird eller kapten eller hans nåd. Nej, min lilla förmögenhet, som inte stiger öfver tjugu tusen mark, har välsignats med förkofran; men mitt hjertas högmod har ej förökats med den, ej heller finner jag något nöje i att kallas kapten, fast jag har en af den gudfruktige adelsmannen, grefven af Glencairn, underskrifven fullmakt, hvari jag benämnes med denna titel. Så länge jag lefver, är jag och vill jag bli kallad Habakuk Gilfillan, som, så länge han har en styfver i sin börs eller en blodsdroppa i sin kropp, skall strida för den sanna läran, sådan den blifvit faststäld af den fordom ryktbara skotska kyrkan, innan hon köpslog med den gudlöse Achan.»

»Ack,» sade krämaren, »jag har sett er gård vid Mauchlin — en fruktbar fläck! Er lefnadslott har fallit i en ljuflig trakt — och en sådan boskapsafvel fins inte på någon lairds egendom i Skottland.»

»Ni säger sant — ni säger sant, vän», genmälte Gilfillan ifrigt; ty han var inte otillgänglig för smicker i detta fall, »ni säger sant; kreaturen äro äkta Lancashirare, och det fins inte en gång maken till dem på Kilmaurs.» Derpå ingick han i en afhandling om boskapens förträfflighet, hvilken sannolikt är lika likgiltig för läsaren, som den var för vår hjelte. Efter denna utflykt återvände han till sina teologiska undersökningar, medan krämaren, som var mindre hemmastadd i dessa mystiska frågor, åtnöjde sig med att vid passande uppehåll uttrycka sin uppbyggelse medelst suckande.

»Hvilken uppbyggelse skulle det ej vara för de arma, förblindade påfviska nationerna, bland hvilka jag vistats, att ha ett sådant ljus på sina stigar! Jag har på mina handelsfärder varit ända till Ryssland och vandrat genom Frankrike och Nederländerna, hela Polen och största delen