Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/281

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
277

af Tyskland. Ack! det skulle smärtat ers nåds själ att höra det pladdrande och sjungande och messande, som är i kyrkorna, och det pipande som är i koret, och att se det hedniska dansandet och spelandet på sabbaten!» Detta förde Gilfillan in på kapitlet om trosförbundet och protestanterna, om prestförsamlingen i Westminster, om stor- och lillkatekesen, om bannlysningen vid Torwood och erkebiskop Sharps mord. Det sista ämnet förde honom åter in på lagligheten af ett väpnadt försvar, öfver hvilket ämne han yttrade mycket sundare åsigter, än man kunnat vänta sig af andra delar af hans tal, så att till och med Waverley, som dittills varit försjunken i sina egna sorgliga betraktelser, började lyssna till honom. Mr Gilfillan undersökte derpå lagligheten af att en enskild man uppstod såsom hämnare af allmänt förtryck, då, just som han med mycken ifver höll på att utreda James Mitchells sak, en tilldragelse inträffade, som afbröt hans oration.

Solens strålar dröjde vid sjelfva randen af horisonten, då truppen tågade uppför en brant hålväg, som ledde