Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/296

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

292

häst, och Duncan kastade sig upp på en tredje, hvarefter de begåfvo sig af i friskt traf, åtföljda af sin eskort. Ingen annan anmärkningsvärd händelse tilldrog sig under loppet af nattens färd, och i dagningen påföljande morgon kommo de till stranden af en strid flod. Den omgifvande trakten var på en gång fruktbar och romantisk. Branta, skogbeväxta höjder omvexlade med sädesfält, som det året buro en rik skörd, hvilken till en del redan var skuren.

På motsatta stranden, och nästan omslutet af strömmens krökningar, stod ett stort och befäst slott, hvars till hälften förfallna torn redan glimmade i morgonsolens första strålar. Det var bygdt i form af en rektangel och tillräckligt stort att innesluta en rymlig borggård. De i fyrkantens hörn anbragta tornen reste sig öfver slottets murar och voro i sin ordning krönta af smärre torn af olika höjd och oregelbundna former. På ett af dessa syntes en skiltvakt, hvars mössa och för vinden fladdrande plaid antydde honom vara en högländare, liksom en stor hvit fana, som svajade från ett annat torn, tillkännagaf, att slottet innehades af det Stuartska husets anhängare.