296
disciplineradt regemente, urskilde lätt, att hans eskorts hållning och rörelser ej antydde några öfvade soldater, samt att deras skicklighet, ehuru de voro temligen hemmastadda i att styra sina hästar, snarare var ridknektens eller jägarens, än kavalleristens. Hästarne voro ej heller vanda vid det regelbundna traf, som är så nödvändigt för utförandet af liktidiga och kombinerade rörelser, och tycktes ej hafva luktat krutrök, som man säger. Manskapet såg likväl ut att vara raska, oförskräckta karlar, och de kunde vara fruktansvärda nog som irreguliert kavalleri. Befälhafvaren för denna lilla trupp red på en förträfflig jagthäst, och ehuru han var klädd i uniform, igenkände Waverley likväl i honom sin gamle bekante, mr Falconer af Balmawhapple.
Ehuru de förhållanden, hvarunder han förut sammanträffat med denne herre, ej voro just de allra vänskapligaste, skulle han likväl uppoffrat hvarje bogkomst af deras dåraktiga gräl för nöjet att ännu en gång få njuta det sällskapliga utbytet af frågor och svar, hvarifrån han så länge varit utestängd; men minnet af det nederlag, som baronen af Bradwardine tillfogat mr Falconer, och hvartill Edward varit en ofrivillig orsak, grodde synbarligen ännu i den ohyfsade, men likväl stolte lairdens sinne. Han undvek sorgfälligt att gifva det ringaste tecken till igenkännande, utan red vresigt i spetsen för sin trupp, som, ehuru den knapt var lika stor som en sergeantsafdelning, likväl kallades kapten Falconers sqvadron och företräddes af en trumpetare, som emellanåt blåste på sitt instrument, samt af ett standar, som fördes af lairdens yngre broder, kornett Falconer. Löjtnanten, som var en äldre man, hade utseende af en jägare och dryckesbroder. Ett uttryck af torrolig skämtsamhet rådde i hans ansigte, hvars simpla drag för öfrigt röjde en till vana blifven omåttlighet. Hans hatt, försedd med uppvikta brätten, satt på sned på hufvudet, och medan han under inflytandet af ett qvarter brännvin hvisslade »Bob af Dumblain», trafvade han lustigt framåt med, som det tycktes, en lycklig likgiltighet för landets tillstånd, truppens anförande, resans mål och hvilka andra jordiska angelägenheter som helst.
Af denna person, som allt emellanåt höll sig vid sidan af Waverley, hoppades denne kunna få någon upp-
