Sida:Waverley 1879.djvu/301

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
297

lysning eller att åtminstone i hans sällskap kunna förkorta vägen med prat. — »En vacker afton, sir», lydde Edwards tilltal.

»Åh ja, sir, en treflig qväll», svarade löjtnanten på den bredaste pöbelskotska.

»Och en vacker skörd, som det tycks», fortfor Waverley, i det han fullföljde sitt första anfall.

»Ja, det är präktig väderlek att få in hafren, men fan i bönderna och spannmålsmånglarne, de komma nog att hålla det gamla priset uppe för dem, som ha hästar att föda.»

»Ni är kanske qvartermästare, sir?»

»Ja, qvartermästare, ryttmästare och löjtnant; och hvem skulle väl vara närmare att se efter de stackars kreaturens skötsel och ans, än jag, som köpt hvartenda ett af dem?»

»Hör på, sir, om jag inte tar mig för stor frihet, så kan jag kanske få fråga, hvart vi nu skola taga vägen?»

»Vi löpa en narrs ärenden, fruktar jag», svarade denna meddelsamma personlighet.

»I så fall skulle jag trott, att en person af ert utseende ej borde finnas med på vägen.»

»Mycket sant, mycket sant, sir — men hvarje hvarför har sitt derför. Ni skall veta, att lairden der köpt alla de här kreaturen af mig för att få sin trupp beriden, och han lofvade att betala mig efter behof och till gällande pris. Men när det kom till kritan, hade han inga kontanter, och jag har blifvit upplyst, att ej ett öre af hans förskrifning kan utkräfvas af egendomen. Som jag hade alla mina säljare att betala till Mårtensmessan, och han var så god och erbjöd mig den här platsen, samt rätten aldrig skulle förhjelpt mig till mina pengar, emedan jag sändt ut hästar emot regeringen, så, på samvete, sir, tyckte jag inte, att bästa utsigten att få min betalning var att gå ut sjelf; och ni kan väl förstå, sir, att jag, som hela mitt lif handlat med halsremmar, inte stort fruktar för att sätta min nacke i fara för S:t Johnstones halskrage.»

»Ni är således ej soldat till yrket?»

»Nej, nej, Gud ske lof», svarade den manhaftige partigängaren, »jag har inte varit van vid ett så stort grimskaft; jag har blifvit uppfödd till spilta och krubba; jag har blifvit uppfostrad till hästhandlare, sir, och om jag