304
fram ur den krets af officerare och högländska höfdingar, hvaraf han var omgifven. Waverley trodde efteråt, att han af hans lediga och behagliga sätt kunnat ana till hans höga börd och rang, om också ej kraschanen på hans bröst och det broderade strumpebandet kring hans knä angifvit, hvem han var.
»Tillåt mig», sade Fergus, i det han djupt bugade sig, »att för ers kunglig höghet föreställa —»
»Ättlingen af en bland de äldsta och sin konung tillgifnaste slägter i England», sade den unge chevalieren, afbrytande honom. »Jag ber om förlåtelse, emedan jag afbrutit er, min bäste Mac-Ivor; men det behöfs ingen ceremonimästare för att presentera en Waverley för en Stuart.»
Med dessa ord räckte han ynnestfullt sin hand åt Edward, som, om han också velat det, ej skulle kunnat undvika att bevisa honom den hyllning, som tycktes tillkomma hans rang, och hvartill han otvifvelaktigt var berättigad genom sin börd. »Det gör mig ledsen att höra, mr Waverley, att ni, till följd af omständigheter, hvilka ännu ej blifvit fullkomligt utredda, lidit något tvång bland mina anhängare i Pertshire och under er färd hit; men vi befinna oss i en sådan ställning, att vi knapt veta, hvilka äro våra vänner, och till och med i detta ögonblick är jag oviss om, huruvida jag kan ha nöjet att räkna mr Waverley bland mina anhängare.»
Han tystnade derpå ett ögonblick; men innan Edward hann komma fram med ett passande svar eller ens ordna sina tankar rörande dess lydelse, framtog han ett papper och fortfor: »jag skulle väl ej hysa några tvifvelsmål i detta ämne, om jag finge sitta tro till denna proklamation, utfärdad af kurfurstens af Hannover vänner, i hvilken proklamation de uppräkna mr Waverley bland de adelsmän, hvilka för sin trohet mot sin laglige monark hotas med straff för högförräderi. Men jag vill ej vinna några anhängare utom genom kärlek och öfvertygelse, och om mr Waverley önskar fortsätta sin resa söderut eller förena sig med kurfurstens trupper, skall det stå honom fritt att göra det. Jag kan endast beklaga, att min makt ej sträcker sig derhän, att jag kan skydda honom mot de sannolika följderna af ett sådant steg. — Men», fortfor
