Sida:Waverley 1879.djvu/322

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

318

ej någon peruk — passade till den derpå sittande mössan. Hans gestalt röjde styrka och vighet, och tartanens vida veck gåfvo den ett uttryck af värdighet. Hans blå ögon tycktes vara af det slag,

»Som försmälte i kärlek och brunno i krig»,

och en min af blyghet, som egentligen var en följd af hans bristande umgängesvana, gaf något intressant åt hans ansigte utan att förringa dess behag eller själfullhet.

»Han är en vacker karl, en ganska vacker karl», sade Evan Dhu, numera fänrik Maccombich, till Fergus' muntra värdinna.

»Ja, han är rätt bra», sade enkan Flockhart; »men inte på långt när så vacker som er öfverste, fänrik.»

»Jag jemförde dem inte», sade Evan, »och inte heller talade jag om, hans skönhet; utan jag sade blott, att