Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/325

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
321

trohet i hans nåds tjenst, både natt och dag, lefvande eller död, började han rycka fram med, att bankerna flyttat allt sitt klingande mynt till slottet; att guldsmeden Sandie Goldie visserligen ville göra mycket för hans nåd, men att det drog om att få pantförskrifningen uppsatt, så att, om hans nåd Glennaquoich eller mr Waverley kunde —»

»Låt mig inte vidare höra några sådana dumheter, sir», sade baronen i en ton, som gjorde Macwheeble stum, »utan gör, som vi öfverenskommit före middagen, så vida ni önskar bli qvar i min tjenst.»

Ehuru intendenten kände sig, som om han blifvit dömd att undergå en bloduttömning ur sina egna ådror i baronens, vågade han ej göra någon invändning mot denna uttryckliga befallning, och sedan han skrufvat på sig en liten stund, vände han sig till Glennaquoich och sade, att om hans nåd hade mer kontanta penningar, än han behöfde för fälttåget, kunde han utlåna dem åt hans nåd på säker hand emot hög ränta. Fergus skrattade hjertligt åt detta förslag och svarade, sedan han hemtat andan: »stor tack, intendent; men ni skall veta, att det är en vanlig plägsed bland oss, soldater, att göra vår värdinna till vår bankir. — Här, mrs Flockhart», sade han, i det han först tog en fyra eller fem guldmynt ur en välfyld börs och sedan kastade sjelfva börsen jemte dess återstående innehåll i hennes knä, »dessa äro nog för mina behof; behåll ni resten. Var min bankir, om jag lefver, och min testamentsverkställare, om jag dör; men kom noga ihog att ge något åt de gamla högländska gummor, som starkast höja dödssången öfver den siste Vich Ian Vohr.»

»Det är ett testamentum militare», sade baronen, »hvilket bland romarne var tillåtet att göras mundtligen.»

Men mrs Flockharts ömma hjerta smälte inom henne vid höfdingens ord; hon började att jemmerligt snyfta och vägrade bestämdt att vidröra gåfvan, hvilken Fergus derför nödgades återtaga.

»Nå väl då», sade Fergus, »om jag stupar, skola penningarne tillfalla den grenadier, som krossar hufvudet på mig, och jag skall dra försorg om, att han får arbeta hårdt för dem.»


Waverley.21