322
Intendenten Macwheeble frestades åter att lägga sitt ord med i laget; ty, der det var fråga om penningar, hade han svårt för att tiga. »Det vore kanske bäst att lemna guldet till miss Mac-Ivor, i händelse af frånfälle eller annan krigsolycka. Det kunde ske i form af en mortis-causa-donation till den unga frökens förmån, och den skulle blott kosta några penndrag att få uppsatt.»
»Om något sådant skulle inträffa», sade Fergus, »kommer den unga fröken att få annat att tänka på, än de här usla louisd'orerna.»
»Sant — onekligt — det kan inte betviflas; men ers nåd vet, att en stor sorg —»
»Kan lättare uthärdas af de fleste, än hunger? — Sant, herr intendent, mycket sant; och jag tror, att äfven de finnas, som med en sådan tanke skulle trösta sig öfver förlusten af hela det lefvande slägtet; men det gifves en sorg, som hvarken vet af hunger eller törst, och stackars Flora —» Han tystnade, och hela sällskapet deltog i hans rörelse.
Baronens tankar fördes härigenom helt naturligt på hans dotters värnlösa belägenhet, och stora tårar framträngde i den gamle veteranens ögon. »Om jag faller, Macwheeble, så har ni alla mina papper och känner alla mina affärer — var rättvis mot Rosa.»
Intendenten var på det hela taget en man af denna verlden, och i hans sammansättning ingick visserligen mycket af dess smuts och slagg, men han hade äfven några känslor af välvilja och rättvisa, isynnerhet då baronen och hans unga fröken voro i fråga. Han började ömkligt tjuta. »Om den bedröfliga dagen skulle komma, så skall hvart enda öre, Duncan Macwheeble har, vara miss Rosas. Jag skall förr skrifva för en spottstyfver arket, än hon skall veta, hvad det vill säga att vara i behof, om verkligen det vackra baroniet Bradwardine och Tully-Veolan med dess fäste och herrgårdsbyggning» (härvid snyftade och gnälde han vid hvarje uppehåll) »dess tegar, ängar, mossar, myror — utegor och inegor — byggnader — trädgårdar — dufhus — dess rätt att fiska med nät och krok i Veolans vatten — dess tionde och patronaträtt — annexis, connexis — rättighet till bete, vedbrand och torftag — jemte alla öfriga tillhörigheter» —
