Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/333

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
329

att jag — isynnerhet som jag hoppas, att den är fullkomligt originel — föredrager den framför hvarje annan mera lysande jemförelse, hvarmed Byshes Ars Poetica kunde förse mig.

Ansträngningen, liksom dygden, är sin egen belöning, och vår hjelte hade dessutom andra eggande bevekelsegrunder till att framhärda i att visa ett konstladt lugn och en skenbar likgiltighet vid Floras märkbara afvoghet. Stoltheten, hvilken utgör ett strängt men helsosamt läkemedel för passionens sår, kom hastigt till hans hjelp. Utmärkt af en furstes ynnest; bestämd, som han hade anledning att hoppas, att spela en framstående roll i den omhvälfning, som förestod ett mäktigt konungarike; i själsegenskaper sannolikt öfverlägsen och i personliga behag åtminstone jemngod med flertalet af de ädla och utmärkta personer, i hvilkas sällskap han nu befann sig; ung, rik och högaktad — kunde eller borde han låta nedslå sig af en nyckfull skönhets kallsinnighet?

»Hur obeveklig du än är, o tärna,
Mitt hjerta, hör! är lika kallt som ditt.»

Uppfyld af de känslor, som uttryckas i dessa vackra verser[1], hvilka då likväl ej ännu voro skrifna, beslöt Waverley att öfvertyga Flora om, att han ej var modfäld öfver ett afslag, hvarigenom hon, såsom hans fåfänga tillhviskade honom, kanske lika mycket förfördelade sina egna, utsigter som hans. Det hemliga och ej ens af honom sjelf erkända hoppet, att hon torde lära bättre värdera hans ömhet, då hon fann, att det ej helt och hållet berodde af henne sjelf att vinna eller förskjuta den samma, bidrog äfven till denna förändrade sinnesstämning. Det låg äfven ett slags hemlig uppmuntran i chevalierens ord, ehuru Edward fruktade, att de endast hade afseende på Fergus' önskningar till förmån för en förening mellan honom och Flora. Men tid, ställe och omständigheter sammantagna förenade sig att på en gång väcka hans inbillningskraft och att uppmana honom till ett manligt och beslutsamt uppförande, i det han lemnade åt ödet att bestämma utgången. Om han ensam visade sig sorgsen och nedslagen aftonen före slagtningen, hvilket ämne

  1. Af miss Seward.