30
slaget vid Worcester funnit en dags tillflykt på Waverley-Honour, och huru lady Alice, då en kavalleritrupp nalkades för att genomspana huset, afsändt sin yngste son jemte en handfull betjening, med befallning att till hvad pris som helst uppehålla fienden en timme, så att konungen skulle hinna undkomma. »Och Gud hjelpe henne så visst», brukade mrs Rachel säga, i det hon fäste sina ögon på hjeltinnans porträtt, »dyrt fick hon betala sin furstes räddning med sitt mest älskade barns död. De hitförde sonen som en fånge, dödligt sårad, och man kan ännu skönja blodsdropparne ifrån stora förstugudörren, längs lilla galleriet och uppe i salongen, der de nedlade honom att dö vid hans moders fötter. Men det låg likväl en tröst i deras möte; ty han visste af moderns blick, att ändamålet med hans förtviflade försvar var vunnet. Ack!» fortfor hon, »jag påminner mig ganska väl hafva sett en, som kände och älskade honom. Miss Lucy S:t Aubin lefde och dog ogift för hans skull, ehuru hon var en af de vackraste och rikaste flickor i landet; hela verlden sprang efter henne, men hon bar hela sitt lif sorgdrägt efter stackars William; ty de voro förlofvade, fast inte gifta. Hon dog — jag kan inte påminna mig årtalet; men jag kommer ihog, att i november samma år, då hon fann sina krafter aftyna, önskade hon ännu en gång blifva förd till Waverley-Honour, och då besökte hon alla de ställen, der hon varit tillsammans med min grandonkel, och lät upplyfta mattorna för att se spåren af hans blod; om tårar kunnat borttvätta dessa, så skulle de ej nu vara att se der; ty det fans inte ett tort öga i hela huset. Man skulle ha trott, Edward, att sjelfva träden sörjde med henne, ty de fälde sina löf rundt omkring, utan att en fläkt rörde sig; hon såg verkligen ut som en, hvilken aldrig skulle få se dem gröna igen.»
Från dylika berättelser brukade vår hjelte smyga sig bort för att öfverlemna sig åt de fantasier, de alstrade. I ett hörn af det stora, mörka biblioteket, utan annat ljus än det, som frambragtes af de slocknande bränderna i den väldiga spiseln, kunde han hela timmar njuta af denna förtrollning, hvarigenom förflutna eller inbillade tilldragelser framställas liksom verkliga för drömmarens öga. Då uppstodo i en lång och ståtlig rad den lysande bröllops-
