att hvila på sina vapen och tillbringa natten i de linier, hvardera intagit.
»Ingenting kommer att uträttas i afton», sade Fergus till sin vän Waverley; »men, innan vi insvepa oss i våra plaider, låt oss gå och se, hvad baronen har för sig.»
Då de framkommo till hans post, funno de den redlige gamle officeren, sedan han utsändt sina nattpatruller och utsatt sina skiltvakter, sysselsatt med att för återstoden af sin trupp läsa den episkopala kyrkans aftonbön. Hans röst var stark och välljudande, och fastän glasögonen på hans näsa och anblicken af Saunders Saunderson, som i militärisk kostym förrättade klockaretjensten, hade någonting löjligt, gjorde likväl denna andaktsöfning ett vördnadsbjudande och högtidligt intryck i följd af den fara, hvari de alla befunno sig, äfvensom genom åhörarnes krigiska drägter och anblicken af de bakom dem stående, sadlade och vid pålar fastbundna hästarna.
»Jag har biktat i dag, innan ni var vaken», hviskade Fergus till Waverley; »men jag är likväl ej någon så sträng katolik, att jag skulle vägra att deltaga i denne gode mans andakt.» Edward samtyckte, och de qvarblefvo, tills baronen slutat bönen.
