352
Då han tillslöt boken, sade han: »se så, gossar, ge dem nu i morgon på pelsen med tunga händer och lätta samveten!» — Han helsade derefter på Mac-Ivor och Waverley, hvilka önskade få veta hans tanke om deras belägenhet. »Åh, ni veta, att Tacitus säger: ’in rebus belicis maxime dominatur fortuna’, hvilket motsvarar vårt ordspråk: ’den, som har mesta lyckan, för hem bruden’. Men, tro mig, mina herrar, mannen der borta är ingen mästare i sin konst. Han nedslår modet hos de stackars gossarne, han kommenderar, genom att hålla dem på defensiven, hvilket i och för sig antyder underlägsenhet eller fruktan. De ligga nu på sina vapen der nere, lika ängsliga och lika illa till mods, som en groda under en harf, medan vårt folk skall vara helt raskt och ifrigt att slåss i morgon. Och dermed god natt. — En sak oroar mig, och om allt går väl i morgon, skall jag fråga er till råds derom, Glennaquoich.»
»Jag skulle nästan vara färdig att på mr Bradwardine vilja tillämpa kung Henriks yttrande om Fluellen», sade Waverley, då han och hans vän gingo till sin bivuak:
»Om ock fasonen är en smula gammal,
Så är dock denne ’skotte’ käck och vaksam.»
»Han har varit mycket med i sin dar», svarade Fergus, »och man kan ibland verkligen bli förvånad öfver att hos honom finna så mycket oförnuft förenadt med så mycket förstånd. Jag undrar just, hvad som kan oroa hans sinne — sannolikt någonting om Rosa. — Hör! Engelsmännen utsätta sina vakter.»
Trummornas och blåsinstrumentens krigiska toner stego uppåt bergshöjden — bortdogo —— dånade på nytt — och tystnade slutligen. Kavalleriets trumpeter och pukor hördes derefter utföra den vackra och vilda krigsfanfar, hvilken användes som en signal för denna del af nattens åligganden, hvarpå äfven den bortfördes af vinden i ett gält, sorgligt tonfall.
Vännerna, som nu återkommit till sin post, stodo en stund och sågo sig omkring, innan de lade sig till hvila. Vestra delen af himmeln glimmade af stjernor; men en från hafvet uppstigande kall dimma betäckte den östra horisonten och rullade i hvita hvirflar utåt slätten, der den fiendtliga hären låg lägrad utmed sina vapen. Engels-
