Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/380

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

376

höll en utförlig skildring af slaget vid Gladsmuir, såsom högländarne behagade kalla sin seger. I tidningen var äfven införd en berättelse om den mottagning, som samma afton hölls på Pinkie-house, hvilken berättelse bland andra högtrafvande beskrifningar äfven innehöll följande paragraf:

»Allt sedan det olyckliga fördrag, hvilket tillintetgjorde Skottlands sjelfständighet, ha vi ej haft den lyckan att se dess furstar mottaga och deras ädlingar fullgöra dessa feodala hyllningsakter, hvilka, såsom grundade på den skotska tapperhetens lysande bedrifter, återkalla minnet af dess tidigare historia samt den manliga och ridderliga enkelheten af de band, som med kronan förenade de krigiska vasaller, af hvilka den flerfaldiga gånger upprätthölls och försvarades. Men aftonen den 20:e dennes upplifvades våra hogkomster af en af dessa ceremonier, hvilka tillhöra Skottlands forna, ärofulla dagar. Sedan hofkretsen blifvit samlad, framträdde inför prinsen Cosmo Comyne Bradwardine, tjenstgörande öfverste m. m., åtföljd af mr D. Macwheeble, intendent öfver hans gamla baroni Bradwardine — hvilken herre, som vi låtit oss berättas, nyligen blifvit utnämnd till krigskommissarie — och anhöll medelst en uppläst skrift om tillstånd att inför hans kunglig höghet, såsom representerande sin höge fader, få fullgöra den öfliga och sedvanliga tjenst, medelst hvilken sökanden, till följd af ett af Robert Bruce utfärdadt förläningsbref — hvilket förevisades i original och granskades af hans kunglig höghets tillförordnade kansler — innehar de friherrliga godsen Bradwardine och Tully-Veolan. Sedan hans ansökan blifvit godkänd och inregistrerad, och hans kunglig höghet satt sin fot på ett hyende, upplöste baronen af Bradwardine, som böjt sitt högra knä, remmen på den lågklackade, högländska sko, hvilken vår ridderlige unge hjelte bär som en artighet mot sina tappra anhängare. Sedan detta blifvit verkstäldt, förklarade hans kunglig höghet ceremonien fullbordad, och omfamnande den tappre veteranen, försäkrade han, att ingenting utom hans vördnad för en förordning af Robert Bruce kunnat förmå honom att tillåta ens det symboliska fullgörandet af en så underordnad tjenstebevisning, af händer, som stridt så tappert för att sätta kronan på hans faders hufvud. Baronen af