Bradwardine lät derpå herr kommissarien Macwheeble uppsätta en skriftlig handling om att hyllningsakten blifvit till alla delar rite et solenniter acta et peracta, och en motsvarande paragraf infördes i öfverstekammarherrens protokoll samt i kansliets diarium. Vi ha från säker hand hört, att hans kunglig höghet har för alsigt att, så snart han inhemtat hans majestäts vilja, upphöja öfverste Bradwardine till pairsvärdigheten med titel af viscount Bradwardine af Bradwardine och Tully-Veolan, samt att hans kunglig höghet emellertid, i sin faders namn och på dess vägnar, behagat bevilja honom ett hedrande tillägg i hans fädernevapen, bestående af en stöfvelknekt, ordnad korsvis med ett blottadt bredsvärd, att insättas i högra fältet af vapenskölden, jemte det derunder anbragta valspråket: ’drag och drag af’.»
»Om jag icke erinrade mig Fergus' gyckel», tänkte Waverley för sig sjelf, då han genomläst detta långa och allvarsamma dokument, »huru tillbörligt skulle ej detta låta, och huru föga skulle jag då tänka på att förknippa det med någon löjlig föreställning! Nå nå, på det hela taget, så har hvar sak tvenne sidor, och jag kan verkligen inte inse, hvarför inte baronens stöfvelknekt lika väl kan försvara sin plats i heraldiken, som de vattenämbar, vagnar, kärrhjul, plogbillar, väfspolar, ljusstakar och andra husgerådssaker, hvilka påminna om allting utom ridderlighet och som figurera i några af våra äldsta familjers vapen.» Detta är likväl en afvikelse från vårt egentliga ämne.
Då Waverley återkom till Preston och ånyo råkade öfverste Talbot, fann han, att denne återhemtat sig från den häftiga och märkbara sinnesrörelse, hvaraf han gripits till följd af flere sammanträffande ledsamma tilldragelser. Han hade återvunnit det manliga, ädla och öppna sätt, som utmärker en engelsk adelsman och krigare, men som ej är otillgängligt för fördomar mot utländingar eller mot dem, som äro af en olika politisk öfvertygelse. Då Waverley underrättade honom om chevalierens beslut att anförtro honom åt hans vård, sade han: »jag trodde mig aldrig till denne unge herre skola komma att stå i så stor förbindelse, som denna anordning innebär. Jag kan åtminstone med gladt mod instämma i den hederlige pres-
