sina föreställningar om ett lyckligt äktenskap på husligt lugn och trefnad samt inbördes kärlek och tillgifvenhet. Å andra sidan tycktes Waverleys naturliga anlag, oaktadt hans drömmar om bataljfält och krigisk utmärkelse, uteslutande ligga åt familjelifvet. Han hvarken fordrade eller tog någon roll i de stormiga uppträden, hvilka oupphörligt tilldrogo sig omkring honom, och var snarare ledsen åt, än intresserad af de tvister om rättigheter och anspråk, som ofta föreföllo i hans närvaro. Alt detta antydde, att han var danad att lyckliggöra ett sådant lynne som Rosas, hvilket var så nära beslägtadt med hans eget.
En dag, då Flora satt bredvid miss Bradwardine, anmärkte hon detta drag i Waverleys karaktär. »Hans snille och förfinade smak», svarade Rosa, »kunna ej finna något nöje i dylika obetydliga tvister. Hvad angår det till exempel honom, om Macindallaghernas höfding, som endast fört femtio man i fält, skall vara öfverste eller kapten? Och huru kan man väl begära, att mr Waverley skulle vara intresserad af den häftiga ordvexlingen mellan unga Corrinaschian och din bror, huruvida hedersposten tillkom den äldste eller yngste kämpen i en clan?»
»Min bästa Rosa, om han vore den hjelte, du anser honom vara, skulle han intressera sig för dessa tvister, ej derför att de i och för sig sjelfva äro så vigtiga, utan för att han måtte medla mellan de häftiga sinnen, som göra dem till ämnen för tvedrägt. Du såg, när Corrinaschian i uppbrusande vrede höjde sin röst och lade handen på svärdet, huru Waverley upplyfte hufvudet, som om han nyss uppvaknat från en dröm, och med största lugn sporde, hvarom frågan var.»
»Nå, men bidrog inte det skratt, hans tankspriddhet uppväckte, bättre än något, han kunnat säga, att göra slut på deras tvist?»
»Jo, det är sant, ehuru det ej skedde på ett för Waverley alldeles så hedrande sätt, som om han bragt dem till sansning genom förnuftsskäl.»
»Vill du ha honom till fredsmäklare mellan alla hetlefrade högländare i armén? Jag ber dig om förlåtelse, Flora; men din bror, det vet du ju, kan inte räknas dit. Han har mera förstånd än hälften af dem tillsammanstagna. Men kan du väl tycka, att dessa häftiga, våld-
