402
Och sen skall sorgens mask dess rosor tära
Och jaga medfödd fägring från dess kind;
Och hon skall synas hålögd som ett spöke
Och blek och mager som en aftärd hamn,
Och sedan skall hon dö.
Och ett sådant öde hade kunnat afvändas från den mildaste varelse på jorden, om mr Edward Waverley haft sina ögon i behåll! — På min heder jag kan förstå, hur jag kunde tycka, att Flora var mycket, ja utomordentligt mycket vackrare än Rosa. Hon är visserligen ståtligare, och hennes sätt är mera bildadt; men många anse miss Bradwardines väsen naturligare, och vidare är hon bestämdt mycket yngre. Jag skulle tro, att Flora är två år äldre än jag — jag skall betrakta dem noga i afton.»
Och med detta beslut gick Waverley att — såsom bruket var för sextio år sedan — dricka té hos en förnäm fru, som var tillgifven chevalierens sak, och der han, såsom han väntat, fann de båda fruntimmerna. Alla uppstego, då han inträdde; men Flora återtog genast sin plats och det samtal, hvari hon varit inbegripen. Rosa deremot gjorde nästan omärkligt plats i den hopträngda kretsen, så att han kunde komma till en stol. — »Hennes sätt är ändå på det hela det mest intagande», tänkte Waverley.
En tvist uppstod, huruvida det gaeliska eller det italienska språket var det mest flytande och bäst passande för poesi. Gaeliskan, hvars sak sannolikt ingenstädes annars skulle funnit några försvarare, förfäktades här häftigt af sju högländska damer, som skreko med full hals och döfvade sällskapets öron med prof på celtiskt välljud. Flora, som märkte låglandsdamernas försmädliga leenden vid denna jemförelse, anförde några skäl för att visa, att den ej just var alldeles orimlig; men då Rosa tillfrågades om sin mening, yttrade hon sig med värme för italienskan, hvilken hon studerat under Waverleys ledning. »Hon har bättre öra än Flora, fast hon är mindre fulländad i musik», tänkte Waverley för sig sjelf. »Jag förmodar, miss Mac-Ivor härnäst vill jemföra Mac-Murrough nan Fohn med Ariosto!»
Slutligen hände det sig, att sällskapet blef af olika mening, antingen man skulle bedja Fergus spela flöjt, på hvilket instrument han var mästare, eller anhålla hos
