Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/425

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
421

sig till att fortsätta sitt frieri till ett fruntimmer, som redan gifvit honom korgen. Fergus nödgades derför smälta sin förmenta skymf, tills tidens snurra, hvars rörelser han föresatte sig att på det sorgfälligaste bevaka, skulle lemna honom något tillfälle till hämd.

Waverleys betjent medförde alltid bakom bataljonen en sadlad häst åt sin herre, ehuru denne sällan red på den; men uppbragt öfver sin forne väns despotiska och orimliga uppförande, drog han sig nu bakom kolonnen och besteg sin häst. Han var besluten att uppsöka baronen af Bradwardine och bedja denne om tillåtelse att få tjena som frivillig vid hans trupp, 1 stället för vid Mac-Ivors regemente.

»Jag skulle just stält bra till åt mig», tänkte han, sedan han stigit till häst, »om jag blifvit så nära beslägtad med detta praktexemplar af högmod, inbilskhet och vrede. En öfverste! åh, han borde ha varit generalissimus. Han är väl bara en liten höfding öfver tre- eller fyrahundra man, men hans stolthet kunde vara nog för khanen af Tartariet, för Storherrn, ja, för Stora Mogul! Gud ske lof, att jag är lyckligt och väl fri från honom; om Flora också vore en engel, skulle hon likväl medföra en ny Lucifer i vrede och ärelystnad som svåger.»

Baronen, hvars lärdom — liksom Sanchos infall, då han vistades i Sierra Morena — tycktes blifva möglig af brist på öfning, omfattade med glädje Waverleys förslag att ingå vid hans regemente: han skulle derigenom komma i tillfälle att få visa honom sin lärdom. Den godhjertade gamle herrn bemödade sig likväl först att åstadkomma en förlikning mellan de båda forna vännerna. Fergus lånade ett kallt öra åt hans föreställningar, ehuru han åhörde dem med aktning, och hvad Waverley beträffade, insåg han intet skäl, hvarför han skulle vara den förste. som sökte förnya en förtrolighet, hvilken höfdingen på ett så oförnuftigt sätt afbrutit. Baronen omnämnde derefter saken för prinsen, som, angelägen om att förekomma tvister i sin lilla armé, förklarade, att han sjelf skulle föreställa öfverste Mac-Ivor orimligheten af hans uppförande; men under marschens brådska dröjde det en dag eller två, innan han kom i tillfälle att använda sitt inflytande på sätt, han ärnat.