Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/434

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

430

med sin klippare, smög sig under åskådarnes hejdlösa skratt bakom linien.

»Eh bien, messieurs, höger sväng! — Ah! så är det. — Eh, monsieur de Bradwardine, ayez la bonté de vous mettre à la tête de votre régiment, car, par Dieu, je n'en puis plus!»

Baronen af Bradwardine nödgades skynda till grefve de Beaujeu's bistånd, sedan denne alldeles uttömt sitt knapphändiga förråd af engelska militärtermer. Ett af prinsens ändamål var således vunnet. Det andra, som han afsett, var, att soldaternas tankar skulle afvändas från den uppbragta sinnesstämning, hvari de för ögonblicket befunno sig, genom den spända uppmärksamhet, hvarmed de skulle söka höra och uppfatta de kommandoord, som i hans närvaro uttalades på ett för dem så svårbegripligt sätt.

Så snart Carl Edward blifvit lemnad ensam med höfdingen och Waverley — i det återstoden af hans svit höll sig på något afstånd — sade han: »om jag ej stode i så stor förbindelse till er oegennyttiga vänskap, skulle jag bli allvarsamt förtörnad på er begge för denna högst besynnerliga och orimliga träta, i ett ögonblick då min fars tjenst i så hög grad fordrar den fullkomligaste endrägt. Men det svåraste i min belägenhet är, att mina bästa vänner anse sig ha rättighet att i följd af den ringaste nyck skada så väl sig sjelfva, som den sak, till hvars försvar de förpligtat sig.»

Båda de unga männen försäkrade honom om sin beredvillighet att underkasta hvarje tvistämne hans afgörande. »Jag vet i sanning knapt, hvarför jag är anklagad», sade Edward. »Jag uppsökte öfverste Mac-Ivor blott för att nämna för honom, att jag med knapp nöd undgått att bli mördad af en bland hans underlydande; en feg hämd, som jag visste honom ur stånd att gilla. Hvad åter den orsak beträffar, till följd hvaraf han anser sig befogad att söka tvist med mig, är jag fullkomligt okunnig derom, så vida det ej är, att han utan det ringaste sken af rättvisa anklagar mig för att till förfång för hans egna anspråk ha tillvunnit mig ett ungt fruntimmers tillgifvenhet.»

»Om det ligger något misstag häri», sade höfdingen,