något i fråga om deras adelskap, och dermed blef partiet afslutadt. Ingen tycktes mera belåten än tant Rachel, som dittills sett litet på sned på den förmätna unga damen — så mycket, som det till äfventyrs var hennes natur möjligt — men som vid det nygifta parets första uppträdande i kyrkan hedrade bruden med en djup nigning och ett småleende i närvaro af kyrkoherden, klockaren och hela menigheten i de båda församlingarna, Waverley och dess annex, Beverley.
Jag ber en gång för alla om förlåtelse hos de läsare, som blott taga en roman i händerna för nöjets skull, för det jag så länge plågat dem med gammalmodig politik rörande whigpartiet och torypartiet, hannoveraner och jakobiter. Sanningen till sägandes, kan jag ej lofva dem, att denna berättelse skall blifva begriplig, än mindre sannolik, den förutan. Min plan fordrar, att jag skall förklara bevekelsegrunderna, ur hvilka handlingen härleder sig, och dessa bevekelsegrunder härflyta nödvändigt från tidehvarfvets känslor och fördomarne hos dess politiska partier. Jag inbjuder ej mina vackra läsarinnor, hvilkas kön och otålighet ger dem den största rätt att klaga öfver dessa omständigheter, att färdas i en flygande char, dragen af bevingade hästar eller framdrifven genom trollkraft. Jag har endast att bjuda på en simpel engelsk postvagn, som går på fyra hjul och håller sig på stora landsvägen. De, som ej tycka om fordonet, kunna lemna det vid nästa hästombyte och vänta, tills de blifva fortskaffade med prins Husseins matta eller väfvaren Maleks flygande skyllerkur. De, som äro belåtna att följa med mig, få väl bereda sig på att ibland blifva utsatta för den tråkighet, som är oskiljaktig från djupa vägar, branta backar och andra jordiska förhinder; men med drägliga hästar och en höflig postiljon — som det står i annonserna — utfäster jag mig att så snart som möjligt komma till en mera romantisk trakt, om mina passagerare benäget vilja hafva något tålamod med mig under de första hållen.
