40
Hon uppträdde visserligen i full glans i sin faders bänk, samma söndag, då han för sista gången bevistade gudstjensten i den gamla sockenkyrkan, vid hvilket tillfälle han på sin onkels och tant Rachels begäran förmåddes — utan svårighet, om sanningen måste sägas — att visa sig i full uniform. Det fins ej något bättre motgift emot att hysa en för hög tanke om andra, än att på samma gång synas helt förträfflig i sina egna ögon. Miss Stubbs hade visserligen uppkallat alla konstens hjelpmedel att förhöja sin skönhet; men ack! styfkjortel, muscher, friserade lockar och en ny sidenmantilj af äkta franskt siden voro förlorade på en ung dragonofficer, som för första gången bar sin guldgalonerade hatt, kragstöflar och sabel vid sidan. Jag vet ej, antingen, liksom hos kämpen i en gammal ballad,
»Hans hjerta blott för äran slog,
Och han för stolt att älska var;
Ej någon dam i riket än
Hans kalla hjerta sårat har»;
eller om de breda, lysande guldgalonerna, som nu omslöto hans bröst, trotsade artilleriet från Cecilias ögon; men hvarje pil afsköts förgäfves. Dock
»Jag märkte, hvar Cupidos pilar träffat;
De råkat ej en liten ros från vestern —
O, nej! — En landtman, vesterns skönsta ros,
Benämnd John Culbertfield, förvaltarns son.»
Bedjande om förlåtelse för mina hjeltedikter — hvilka jag i vissa fall ej kan motstå att gifva vika för — är det ett sorgligt faktum, att min historia måste taga afsked af den vackra Cecilia, som, liksom mången Evas dotter, efter Edwards afresa och förskingringen af vissa tomma drömvillor, hon låtit bedåra sig af, lugnt åtnöjde sig med en pis-aller och efter sex månaders förlopp gaf sin hand åt förutnämnde Jonas, son till baronetens förvaltare och arfvinge — en ej klen utsigt — till en förvaltareförmögenhet samt till den rätt trefliga sannolikheten att få efterträda sin fader i befattningen. Alla dessa förmåner förmådde squire Stubbs, lika mycket som friarens solbrända, manliga gestalt inverkade på hans dotter, att afpruta
