454
sagdt var en qväkare från Leeds, med hvilken mrs Nosebag haft en temligen skarp ordvexling angående lagligheten af att bära vapen). »Kanske han vill bestå en sup brännvin; ty ert Yorkshireöl käns kallt i magen på mig.»
Ehuru den goda fruns liflighet hjelpte Edward ur denna klämma, höll den likväl på att försätta honom i andra dylika svårigheter. I hvarje stad, der de stannade, önskade hon besöka högvakten, om det fans någon sådan, och var en gång nära att presentera Waverley för en värfvare från hans eget regemente. Dessutom kallade hon honom oupphörligt för kapten och Butler, tills han blef nästan utom sig af ångest och förargelse, och han kände sig aldrig gladare i hela sitt lif, än då vagnens ankomst till London befriade honom från mrs Nosebags sällskap.
