Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/462

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

458

blicket ej är någon fara. Laga derför, att ni så snart som möjligt känner er få hufvudvärk och att era ögon bli tunga, så att vi få sätta er på sjuklistan, och du, Emilia, säg till om, att ett rum med alla de beqvämligheter, som en invalid kan behöfva, lagas i ordning åt Frank Stanley.»

Påföljande morgon besökte öfversten sin gäst. »Nu kommer jag med några goda nyheter åt er», sade han. »Ert rykte som adelsman och officer är fullkomligt befriadt från beskyllningen för pligtförsummelse och delaktighet i myteriet vid C—s regemente. Jag har brefvexlat i detta ämne med en mycket nitisk vän till er, en skotsk pastor Morton; hans första bref var adresseradt till sir Everard, men jag befriade den gode baroneten från besväret att besvara det. Ni skall veta, att er fribytarbekantskap, Donald af Grottan, till slut fallit i filistéernas händer. Han höll på att bortföra boskapen för en viss godsegare Killan — Killan —»

»Killancureit?»

»Just den samme. — Nå, nämnde herre, hvilken, som det tycks, är en stor landtbrukare och sätter ett synnerligt värde på sin boskapsrace samt dessutom är af en temligen rädd natur, hade skaffat sig en trupp soldater för att försvara sin egendom, så att Donald oförvarandes rände sitt hufvud i lejonets gap, blef slagen och tillfångatagen. Då han dömdes att afrättas, angreps hans samvete på ena sidan af en katolsk prest och på den andra af er vän, Morton. Han afslog katolikens biträde, förnämligast till följd af läran om sista smörjelsen, hvilken denne hushållsaktige herre ansåg som ett onödigt slöseri med olja. Således föll hans omvändelse från obotfärdighetens tillstånd på mr Mortons lott, och denne, jag vågar påstå det, fullgjorde denna pligt på ett utmärkt sätt, ehuru jag förmodar, att Donalds kristendom i alla fall blef temligen egen i sitt slag. Han bekände likväl inför en magistratsperson, en major Melville, hvilken tycks vara en välvillig, något formlig karl, hela sin intrig med Houghton, i det han omständligt förklarade, huru den tillgått, samt helt och hållet frikände er från allt deltagande deri. Han omnämnde äfven, att han befriat er ur volontärkaptenens händer och på pre— jag menar chevalierens — befallning