504
att, under en så sträng disciplinkarl som baronen, allting tillgick i vederbörlig ordning. Morgonen efter deras ankomst åtog han sig sjelf göromålet att underrätta Rosa om Waverleys anbud, hvilket hon åhörde med en tillbörlig grad af jungfrulig blygsamhet. Ryktet förmäler likväl, att Waverley aftonen förut funnit fem minuters tillfälle att underrätta henne om hvad som förestod, medan det öfriga sällskapet betraktade tre hopslingrade stenormar, som bildade en vattenkonst i trädgården.
Mina vackra läsarinnor torde döma för sig sjelfva, men för min del kan jag ej fatta, huru en så vigtig angelägenhet kunde meddelas på en så kort tidrymd; åtminstone fordrade den säkert en full timme, efter baronens sätt att framföra den.
Waverley ansågs nu som en i fullt vederbörlig form antagen älskare. Medelst mysningar och nickningar lagade frun i huset, att han fick sitta bredvid miss Bradwardine vid middagsbordet och vara miss Bradwardines moitié vid spelbordet. Om han kom in i rummet, så var det gifvet, att den af de fyra fröknarna Rubrick, som råkade sitta närmast Rosa, erinrade sig, att hon glömt sin fingerborg eller sin sax i andra ändan af rummet, för att hon måtte lemna stolen närmast Rosa ledig för hans räkning; och ibland, då pappa och mamma ej voro tillstädes för att hålla dem i tillbörlig ordning, kunde det hända, att de unga damerna skrattade litet i mjugg. Gamle lairden af Duchran kunde äfven emellanåt kasta fram ett skämt, och gamla frun göra sin anmärkning, och till och med baronen kunde ej återhålla sig, ehuru Rosa dervid undslapp hvarje förlägenhet utom att nödgas gissa sig fram; ty hans qvickhet bestod vanligen i ett latinskt citat. Sjelfva betjenterna flinade ibland nästan väl starkt, pigorna fnissade kanske för högt, och en retsam min af hemligt förstånd röjde sig på allas ansigten inom familjen. Alice Bean, den vackra flickan i grottan, hvilken efter sin fars missöde, såsom hon kallade det, hade följt Rosa som kammarjungfru, log och myste i kapp med dem alla. Rosa och Edward uthärdade likväl alla dessa små förtretligheter, liksom andra gjort både före och efter dem, och de lyckades sannolikt att på något sätt hålla sig skadeslösa, eftersom man på det hela ej ansåg, att de voro så synner-
