Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/509

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
505

ligt olyckliga under de sex dagar, Waverley vistades vid Duchran.

Det blef slutligen afgjordt, att han skulle resa till Waverley-Honour för att vidtaga de nödiga anordningarna för sitt giftermål och derifrån till London för att utverka sin benådning; sedan skulle han återkomma så snart som möjligt för att hemföra sin trolofvade brud. Edward ärnade under sin resa äfven besöka öfverste Talbot; men framför allt hade han för afsigt att skaffa sig underrättelse om det öde, som väntade den olycklige höfdingen af Glennaquoich. Han tänkte besöka honom i Carlisle och försöka, om någonting kunde göras för att förskaffa honom, om ej benådning, åtminstone en förändring eller mildring af det straff, hvartill han nästan säkert skulle dömas. I värsta fall ämnade Waverley erbjuda den olyckliga Flora en tillflykt hos Rosa och för öfrigt bistå henne i hennes planer på hvilket annat görligt sätt som helst. Fergus' öde syntes svårt att afvända. Edward hade redan sökt intressera sin vän, öfverste Talbot, för honom; men denne hade genom sitt svar tydligt låtit förstå, att det vore alldeles förbi med hans inflytande i saker af denna beskaffenhet.

Öfversten var ännu i Edinburgh och ärnade dröja der några månader i och för göromål, som blifvit honom uppdragna af hertigen af Cumberland. Han väntade till sig lady Emilia, för hvilken läkarne rekommenderat resor och getmjölk, och som skulle fara norrut under Francis Stanleys beskydd. Edward råkade alltså i Edinburgh öfversten, som på det hjertligaste önskade honom lycka till hans tillkommande sällhet och gerna åtog sig flere uppdrag, som vår hjelte såg sig nödgad att öfverlemna åt hans omsorg. Men i fråga om Fergus var han obeveklig. Han öfvertygade väl Edward om, att hans bemedling skulle vara gagnlös; men han förklarade derjemte, att han ej med godt samvete kunde använda sitt inflytande till denne olycklige adelsmans förmån. »Rättvisan», sade han, »som fordrar något straff på dem, hvilka invecklat en hel nation i fruktan och sorg, kan måhända ej ha utvalt ett mera passande offer. Han tågade i fält med den fullkomligaste kunskap om beskaffenheten af sitt företag. Han hade öfvervägt och förstod saken. Hans faders öde kunde ej