506
afskräcka honom; mildheten af de lagar, som återskänkt honom hans faders egendom och rättigheter, kunde ej beveka honom. Att han var tapper, ädelmodig och innehade många goda egenskaper gjorde honom blott så mycket farligare; att han var upplyst och bildad gjorde hans brott så mycket oursäktligare; att han var en entusiast för en orättvis sak gjorde honom blott så mycket lämpligare att bli dess martyr. Framför allt har han varit anledningen, att flere hundra, som utom honom aldrig skulle ha brutit landets fred, ha tågat i fält.»
»Jag upprepar det», fortfor öfversten, »ehuru Gud skall veta, att mitt hjerta dervid svider för honom såsom enskild person, att denne unge adelsman begrundat och fullkomligt uppfattat sitt förtviflade spel. Han spelade om lif och död, om en grefvekrona eller en likkista och kan ej nu, af rättvisa mot landet, tillåtas att få återtaga sin insats, derför att tärningarne fallit emot honom.»
Sådana voro de förnuftsskäl, som äfven tappra och menskliga män på den tiden anförde mot sina besegrade fiender. Låt oss likväl hoppas, att vi åtminstone i detta hänseende aldrig mer skola få se sådana uppträden eller hysa sådana tänkesätt, som voro allmänna i Brittannien för sextio år sedan.
