Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/529

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
525

från hvarje jemförelse, som endast kunnat såra hans värdige lärare.

Alla voro nu i full verksamhet med tillrustningarna för Edwards bröllop, en tilldragelse, som den gode gamle baroneten och mrs Rachel motsågo liksom en förnyelse af deras egen ungdom. Som öfverste Talbot redan nämnt, hade partiet synts dem i alla hänseenden önskvärdt, då det hade allt, som talade för det samma, utom rikedom, hvaraf de sjelfva hade mer än tillräckligt. Mr Clippurse kallades derför till Waverley-Honour under bättre auspicier än i början af vår berättelse. Men mr Clippurse kom ej ensam; ty, som han nu var temligen till åren, hade han skaffat sig en medhjelpare i sin systerson, en yngre gam — såsom vår engelske Juvenalis, hvilken berättat advokaten Grips historia, torde hafva kallat honom — och de drefvo nu rörelsen under firma Clippurse & Hookem. Dessa värda herrar fingo i uppdrag att i fråga om morgongåfva och giftorätt uppsätta giftermålskontraktet med en så lysande frikostighet, som om Edward skulle gift sig med en pärs dotter, hvilken hade sitt fädernegods fäst vid brämet af sins hermelinsmantel.

Men innan vi ingå på ett ämne, hvars vidlyftighet blifvit till ett ordspråk, måste jag erinra mina läsare om framfarten af en sten, som af en okynnig pojke rullats utför en brant, ett tidsfördrif, hvari jag sjelf varit temligen öfvad i mina pojkår. Först rör stenen sig långsamt och undviker genom krökningar äfven det obetydligaste hinder; men då den nått sin fulla fart och närmar sig slutet af sin bana, störtar den framåt, tagande en famn i hvarje språng, hoppande öfver gärdesgårdar och diken som en Yorkshirejägare och blir som våldsammast i sitt lopp, när den är närmast att öfverlemnas åt evig hvila. — Sådan, käre läsare, är äfven gången af en berättelse, sådan som den, hvilken du nu genomögnar; de tidigare händelserna äro anförda ända i de minsta detaljer, på det du må lära känna karaktärerna snarare genom berättelsen, än genom den omedelbara beskrifningens dunklare synglas: men då historien närmar sig sitt slut, hoppa vi öfver de omständigheter, hvilka, ehuru vigtiga, din inbillning redan på förhand måste hafva förestält sig, och låta dig endast