524
stade sig i armarna på de vördnadsvärda slägtingar, hvilka han var skyldig så mycken kärlek och tacksamhet.
Fröjden af deras återseende stördes ej af något förebrående ord: ty hvad sir Everard och mrs Rachel än tyckt under Edwards farliga förbindelse med chevalieren, öfverensstämde denna förbindelse för väl med de grundsatser, hvari de blifvit uppfostrade, för att ådraga honom deras ogillande eller ens klander. Öfverste Talbot hade äfven med mycken skicklighet banat väg för Edwards gynnsamma mottagande, derigenom att han utbredt sig öfver hans behjertade uppförande såsom krigare och isynnerhet hans tapperhet och ädelmod vid Preston, tills baroneten och hans syster blefvo så intagna af den föreställningen, att deras brorson kämpat mot, tillfångatagit och räddat undan döden en så utmärkt officer som öfversten, att de i sin inbillning stälde Edwards bedrifter i jemnbredd med en Wiliberts, en Hildebrands, en Nigels, dessa deras ätts berörda hjeltar.
Med en hy, brynt genom långvarig vistelse i fria luften, och en hållning, som erhållit en viss värdighet genom vanan vid krigisk disciplin, hade Waverleys gestalt fått ett härdadt och kämpalikt utseende, som ej blott bekräftade öfverstens berättelse, utan öfverraskade och förtjuste alla Waverley-Honours invånare. De äflades om att få se honom, tala vid honom och uppstämma hans lof. Mr Pembroke, som i hemlighet prisade sin lärjunges mod att omfatta den sanna engelska kyrkans sak, kunde likväl ej undgå att ge honom en lindrig förebråelse, derför att han varit så vårdslös med hans manuskript, hvilken omständighet, efter hvad han påstod, hade förorsakat honom någon liten personlig olägenhet, emedan han, då baroneten häktades af myndigheterna, ansett det rådligast att taga sin tillflykt till ett gömställe, som af det bruk, hvartill det fordomdags användts, kallades »Presthålan». Dit hade, försäkrade han vår hjelte, taffeltäckaren ej vågat sig mer än en gång om dagen, så att han ofta nödgats äta alldeles kall eller, hvad som var ännu värre, endast halfvarm mat, för att ej nämna, att hans säng ibland ej blifvit bäddad på två dagar å rad. Waverleys tankar vände sig ofrivilligt till baronens af Bradwardine Patmos; denne hade ju varit rätt belåten med Janets kost och några knippor halm, utbredda i en sandstensklyfta. Han afhöll sig dock
