Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/536

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

532

ligen öfvergått dem. Då dessa småsaker så sorgfälligt blifvit iakttagna, behöfva vi väl knapt tillägga, att sjelfva huset äfvensom trädgården blifvit fullkomligt iståndsatta med den sorgfälligaste uppmärksamhet på att bibehålla bådas ursprungliga karakter och att så vidt möjligt utplåna alla spår af den förödelse, de undergått. Baronen såg sig omkring i stum förundran och vände sig slutligen till öfverste Talbot.

»På samma gång jag erkänner min förbindelse för återställandet af vår familjs sinnebild, kan jag ej annat än förundra mig öfver, att ni ingenstädes anbragt ert eget sköldemärke, öfverste Talbot, hvilket jag vill påminna mig är en vindhund, fordomdags kallad en talbot, såsom skalden uttrycker sig:

”En stark talbot — en duktig hund”.

Åtminstone fins en sådan hund i det vapen, som tillhör de krigiska och ryktbara grefvarne af Shrewsbury, från hvilken ätt er familj förmodligen härstammar.»

»Jag tror», sade öfversten småleende, »att våra valpar äro af samma kull; men om sköldemärken kunde råka i tvist om företrädet, skulle jag för min del vara böjd att, som ordspråket säger, ’låta dem nappas, bäst de äro vänner till’.»

Under det han fälde detta yttrande, hvarvid baronen ånyo tog sig en duktig pris snus, hade de inkommit i huset — det vill säga baronen, Rosa och lady Emilia jemte öfversten, unge Stanley och intendenten; ty Edward och det öfriga sällskapet hade stannat på terrassen för att betrakta ett nytt drifhus, försedt med de sällsyntaste växter. Baronen återtog sitt favoritämne. »Ehuru ni torde finna ett nöje i att förringa ert sköldemärkes heder, öfverste Talbot, hvilket jag funnit vara fallet med andra män af börd i ert land, måste jag likväl ännu en gång upprepa, att det är ett mycket gammalt och utmärkt vapen, likasom min unge vän Francis Stanleys, hvilket består i en örn och ett barn.»

»Fogeln och kärlekspanten kalla de det hemma i Derbyshire, sir», sade Stanley.

»Ni är en äkta galenpanna, sir», sade baronen, som tyckte mycket om den unge mannen, kanske derför, att denne ibland retades med honom, »ni är en äkta galen-