panna, och jag måste väl näpsa er endera dagen.» Härvid skakade han sin stora bruna knytnäfve åt honom. »Men hvad jag ärnade säga, öfverste Talbot, är, att ni har en gammal prosapia eller slägtledning, och efter som ni lagligt och rättvist åt er och er slägt förvärfvat den egendom, som jag förlorat för mig och de mina, så önskar jag, att den måtte förbli i er familjs ego i lika många århundraden, som den varit i de sista egarnes.»
»Det är verkligen mycket vackert tänkt, mr Bradwardine.»
»Och likväl kan jag ej annat än undra på, att ni, öfverste, som, efter hvad jag märkte, då vi råkades i Edinburgh, eger så mycken amor patriæ, att ni till och med ringaktar andra länder — att ni, säger jag, vill uppställa era lares eller husgudar procul a patriæ finibus, hvarigenom ni på sätt och vis landsförvisar er sjelf.»
»Nej, baron, jag kan verkligen inte inse, hvarför en gammal soldat skulle fortfara att narra en annan för att bevara de här galna pojkarnes, Waverleys och Stanleys, och min inte stort klokare hustrus hemlighet. Ni skall derför veta, att jag har så mycket af sagda fördom till mitt fosterlands förmån, att den penningsumma, som jag förskjutit köparen af detta vidsträckta baroni, endast förskaffat mig ett litet hus i —shire, kalladt Brerewood-Lodge, med en hundra femtio tunnland jord, och hvars förnämsta förtjenst är, att det ligger blott ett par mil från Waverley-Honour.»
»Och hvem i Herrans namn har då köpt denna egendom?»
»Det», sade öfversten, »tillhör den här herrn att förklara.»
Intendenten, på hvilken detta syftade, hade under hela tiden af idel otålighet bytt om fot, »liksom en höna på en het plåt», såsom”han efteråt sade, och skrockande, skulle han kunnat tillägga, såsom nämnda höna i hela stoltheten öfver att kunna värpa ett ägg. Men nu trängde han sig fram. »Det kan jag, det kan jag, ers nåd», utropade han, i det han ur sin ficka framtog en pappersrulle och med af otålighet darrande händer uppknöt det röda snöret, som omslöt den. »Här är det af Malcolm Bradwardine af Inch-Grabbit behörigen undertecknade och