Den här sidan har korrekturlästs
Vid kanoners dunder och trummors gång
Ryter svenska lejonet uti hans själ
Och han hör blott de hvinande kulors sång,
Som sjunga så:
I gossar blå,
Gån på för Sverges väl!
Ty den svenske soldaten han vet nog han
Hvad som höfves en svensk och en krigarman,
Han ej rädes för fiendens makt så stor,
Men på sig sjelf och kungen tror.
Och minns han Leipzigs och Lützens slag,
Warschaus och Holofzins och Narvas med,
Då griper han svärdet med tvåhändt tag
Och rödjer vred
En kungsväg bred
Igenom oväns led.
Ty den svenske soldaten han vet nog han
Hvad som höfves en svensk och en krigarman,
Han ej rädes för fiendens makt så stor,
Men på sig sjelf och kungen tror.
