Den här sidan har korrekturlästs
178
Sotarne.
- Förste sotarpojken, liggande i solskenet på ett tak.
Nu är jag häruppe igen,
Högt upp på taket med lod och med skrapa.
Tänk, om jag damp ned uti gränd’ —
Då skulle folket väl stanna och gapa.
Men jag är trygg,
Ligger på rygg
Längs efter åsen och sträcker på kroppen;
Och om jag föll’,
Tror jag han höll’;
Annars så finge vår Herre ta’ opp’en.