Den här sidan har inte korrekturlästs
■312
Glads han nästan alltid Och förkunnar snart nog Med triumf för verlden Hvad jag honom svarat På hans sträfvans spörsmål Dermed nöjer han sig Och så tror han genast, Att den bit af sanning, Som han så till lifs fått, Är mitt hela väsen. Eller når han finner Att bakom hans fråga Står en högre, den jag Oåtspord ger svar på, O, hur ofta tiger Han ej då för verlden Just med detta, trots han Tror hvad det förkunnat! Eller djerfs han sjelfvisk Omgestalta mitt svar Efter stundom egna, Stundom andras syften! — • Sanningar de söka, Sanningen de undfly Nästan allesamman."
I Digitized by Google
