Sida:Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu/328

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

■322

talet till Gluntarne pag. xxxxix); Lahitt-laha! sjöngs såsom en inledningssång vid alla större samman- komster (se Företalet till Gluntarne, pag. liii); och sällan skiljdes man åt förrän slutet af den tredje sån- gen Klang då, kamrater utförts (se Företalet till Glun- tarne, pag. lxii). Ingen af dessa Juvenalsånger, liksom ej heller någon af de andra, har varit från trycket utgifven.

Sid. 118. Fritt må passera —

Kling, klang! — små faraler.

Faraler kallades på den tiden ett slags ordlekar, som voro mera vågade, än lyckade.

Sid. 128. De Tre.

Dessa sånger, som gingo och gälde under namnet "buffatrior", hvilket de ock i verkligheten voro, ut- gåfvos med ord och musik kort efter Gluntarne, ehuru tidigare skrifna, än dessa. (Se Företalet till Glun- tarne, pag. lxxvixi och lxxix.)

Sid. 129. Låt "kärleken" öppna —

Här år mindre fråga om ett vädjande till "mam- sells" allmänna menniskokärlek, än till hennes myndig- het öfver sina biträden. Den ena af dessa kallades nemligen, af någon anledning, "kärleken", och var, trots det ideala namnet, lika real som den andra, som blott och bart hette Karin.

I Digitized by

Google