Sida:Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu/42

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs


“Ja, hvarför ej?“ — så hör jag skygt du svarar
Och tvingar dig att tro, att sådant varar,
För det att lyckans vexling vardt fördröjd…
        Och du är nöjd?

Du yfs måhända till och med åt valet,
Som så du gjort, och skramlar stolt med skalet,
Hvar gång en framtidstanke stör din fröjd…
        Och du är nöjd?

O, var det ej! Du ser nog, det som fattas
Just kärnan är, som nu så ringa skattas,
Och fåfängt ljuger du, på målet röjd,
        Att du är nöjd.

Var svensk! Som sådan tänk och tro och handla!
Och inom kort du skall dig sjelf förvandla
Och räta ryggen, allt för länge böjd. —
        Först då var nöjd!