Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
43
Här jag bundit tillsamman en krans af vissnade rosor,
Fordom skänkta åt dig. Nog du dem känner igen.
Färgernas friskhet och luktens de mist; men kanske i minnet
Rodna och dofta de ljuft än för din älskande själ.
Vredgas blott icke, att hvad som var ditt ny göres till allas!
Så har det gått med mig sjelf; ändock är jag ju din.
