Den här sidan har korrekturlästs
47
O, se ej så med tårfullt öga
I nattens dunkel till mig ner!
Emot din bild uti det höga
Jag vågar icke blicka mer.
Och fråga ej, hvem jag är vorden!
När du gått bort, blef mörkt på jorden.
Och lockad af dess lysmasksken
Jag vilse gick — och går alltse’n.
Men om ej minnet du förskjuter
Af forna dagar, tänk på mig
Och känn, hur hvarje tår jag gjuter,
Astræa, är en bön till dig!
