Den här sidan har korrekturlästs
52
Darrande ton ur mitt bröst, hur lycklig du, som får fara
Osedd i nattens frid och saligt bäfvande nalkas
Hvilans tysta, heliga tjäll, der slumrerskan gömmer
Skönhetens strålande glans, likt äkta perlan i musslan!
Far, lycksaliga ton!
Som en irrande vind i den ljumma natten
Ur den slumrande eolsharpan manar
Fram sin egen klaraste bild
Och flyr;
Så du ljudande suck ur mitt varma hjerta
Sakta rör hennes drömmande andes strängar,
Lyssna till ditt skönaste namn
Och dö!
