Den här sidan har korrekturlästs
55
Inom kort
Hon röfvas bort
Från dig, skatten, som du vårdar,
Och du ser
Den aldrig mer
Såsom din i dina gårdar.
Röfvas! — nej,
Så får du ej
Kalla det, om än det svider;
Sjelf hon skref
Sitt gåfvobref
För evärdeliga tider.
Nu god natt
Och göm den skatt
Som hon så åt mig förtrodde!
Snart mot nytt
Hem hon bytt
“Hvita huset“, der hon bodde.
