Den här sidan har korrekturlästs
I mer än tretti år vi vandrat samman
Och troget följts åt jemt på samma ban;
Vi delat ljuft och ledt, och sorg och gamman
På färden öfver lifvets ocean.
Den tid af år — ack nej, af sälla stunder —
Som dock så mycket i sitt sköte bar,
Hvart tog den vägen? Är det ej ett under,
Hur fort den gick, hur sällsamt kort den var?
Du än är ung — må verlden påstå annat
Med dopattest i hand! — och är dig lik.
