Den här sidan har korrekturlästs
82
Min mor — hon är död — Zephyria Flägt,
Med Vestanvindarne räknade slägt.
Hon sang alltibland
Om främmande land
Och smekte min kind med sin varma hand.
Snart pröfvade jag mina vingars par
Och stormade kring båd' nätter och da'r;
Ju mera det hven,
Dess klarare sken
Min panna, den tiden från fåror ren.
Så mins jag — det var en midsommarnatt,
Då solen alltjemt på himmelen satt
Och glömde gå ned
Och sin strålglans spred
På skyar och sjöar och berg och hed —
