Sida:Wilhelmina Hierta.djvu/6

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 6 —

overksamhet, och då först började hon längta efter den slutliga hvilan. Innan dess fick hon likväl den glädjen att kunna i stort visa sin fosterlandskärlek och sin omsorg för det allmänna framåtskridandet. Efter sin makes död, år 1872, tillbragte hon för helsans vårdande en vinter i södern, men bosatte sig sedan åter i Stockholm, der hon inköpte huset n:o 110 vid Drottninggatan. Under nu tilländagångna sommar bodde hon med några af sina närmaste slägtingar på grosshandlaren Astrups egendom på Djurgården, men inflyttade derifrån några dagar före sin död.

Det var i sitt hem i Stockholm, som hon under slutet af sistlidet år utarbetade de gåfvobref, hvilka skola för alltid bevara hennes och hennes makes minne i Sveriges hufvudstad och hos hela svenska folket. Enligt det ena af dessa gåfvobref skänkte hon 100,000 kr. till Stockholms högskola för att under namn Lars Hiertas professur i nationalekonomi »verka för sunda och frisinnade politisk-ekonomiska grundsatser samt för befordrande af heder och tro i handel och vandel».

I det andra gåfvobrefvet skänkte hon en fond af 400,000 kr. som under namn af Lars Hiertas minne hade till ändamål att »fritt och oberoende verka för det menskliga framåtskridandet, och detta hufvudsakligen genom att framkalla och befordra sådana vetenskapliga upptäckter och uppfinningar, sociala förbättringar och frisinnade reformer, som kunna blifva till välsignelse för menskligheten i allmänhet och särskildt för Sveriges folk».

Fonden afser hufvudsakligen att verka: genom understöd till specialundersökningar och till utredning af vigtigare sociala och vetenskapliga frågor; genom bidrag till vetenskapliga och mekaniska arbetens utförande, särskildt då det gäller nya upptäckter och uppfinningar; genom bidrag till sådana företag, som kunna verka till folkets uppfostran i en moralisk och frisinnad anda; genom uppmuntran af och undervisning i allmännyttiga slöjder och näringar; genom aflöning för vissa år till utmärkta män och qvinnor, hvilka kunna verka välsignelserikt inom vetenskapliga, sociala eller industriela områden.