vid väggarne hafva motsvarande half-pilastrar till stöd för sidogångarnes hvalf. På en af pelarne är inhugget i en upphöjd sköld «Jacob Charra Π«, möjligen byggmästarens namn och monogram. Skeppet upplyses af 22 fönster af olika storlek. Ett af dem, öfver den ena af de södra portalerna, är rundt, och ornamentet af en enda sten, bildar en stor rosett, som fyller hela fönstret. Choret är upplyst af fem stycken 45 fot höga fönster, emellan hvilka, på inre sidan, äro fina half-kolonner med capitäler af löfverk, och på yttre sidan contreforter af slipad sten. Kyrkan har trenne stora ingångsportar. Portalen till den största, har bestått af 12 slipade marmorpelare, men hvilka äro bortbrutna, blott baserne och de fint arbetade capitälerna återstå; uppå de sednare hvilar en halfcirkelformig marmorsten, uti hvilken S:t Nicolai och S:t Augustini bilder äro inristade. Genom en spiral-trappa i norra sidomuren kommer man upp på kyrkans hvalf. På vestra gafveln äro formade i yttre muren tvenne stora rosetter, i midten af hvilka tvenne carbunklar skola hafva sutit. Sagan förmäler att dessa ädelstenar ansågos så kostbara, att om dagen hölls vakt vid dem af två gånger tolf man, och om natten vågade ingen vid lifvets förlust nalkas stället. De lyste i mörkret de sjöfarande. Konung Waldemar säges hafva bortröfvat dem 1361 , men fartyget hvarpå de voro lastade, sjönk vid Carlsöarne.
Till kyrkan har hört ett Dominikaner-kloster, hvars privilegier voro lika gamla med de äldsta klostrens i Sverige. Kyrkan och klostret brändes år 1509, då Lübeckarne sköflade stadens norra del, och dervid klostret
