makter, som år 1526 förbundit sig mot honom till Slottets intagande. År 1679 sprängdes det i luften af danske Öfversten Martens, som genom Commendanten Michael Schulses förräderi år 1676 hade intagit detsamma. Lemningarne deraf, till stor del huggen och slipad sten, blefvo sedermera brände till kalk i den ugn, som svenska Kronan, på Carl XI:s tid, låtit för sådant ändamål derinvid uppbygga. Af det stora och prydliga Slottet återstår nu endast ett stycke af en grof hörnmur i fortsättning af södra stadsmuren.
Kyrko-ruinerna:
Af de 18 kyrkor, som historien omtalar att Wisby stad ägde i 13:e seclet, finnes nu blott qvar en enda i bruk, samt ruiner efter 10, deraf 3 äro mycket förstörda.
Tidens åverkan, för hvilken dessa åldriga minnesmärken, ifrån deras första förstörelse, i århundraden varit utsatta, har icke ensamt kunnat försätta dem i det förstörda skick, hvari de nu befinnas; bristande konstsinne och en ohejdad egennytta, hafva här, som annorstädes, misshandlat dessa dyrbara medeltids-monumenter. Ehuru Konung Fredrik I. i Dannemark år 1532 förklarade Ödekyrkorna vara Wisby hospitals tillhörighet, hindrade dock sådant icke enskildta, isynnerhet närboende personer, att ur dem hemta passande byggnads-material. Så nedbrötos pelare, portaler och contreforter och inpassades i nya byggnader och trappor; så inreddes tempel-ruinen till stallrum och vagnslider m. m., ty de
