Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
132
Utan ett ord drogo sig fru Anderson och fru Petterson tillbaka i sina kök.
Det blef kväll efter en lång, besvärlig och tråkig dag. . . .
De båda herrarne sutto inne i Andersons rum och drucko sina toddar i skönare endräkt än någonsin.
Fru Anderson låg tillbakalutad i sin soffa och tänkte med en viss bitterhet på den lilla döda Lina. En katt var ändå bara en katt, och på det hela taget var det förfärligt dumt att ställa till så mycket väsen för en katt —
Fru Petterson i våningen intill lyfte för första gången sin hand mot doggen Primus och gaf honom utan ringaste orsak och utan att någon kunde begripa hvarför en ursinnig risbastu. . . .
