PÅ EGEN HAND.
Historien om hur lektor Johan Fontanell redde sig på egen hand har berättats så här.
Fontanells bor under sommaren ute på landet. Förra veckan fick lektorn mottaga en inbjudning att följa med direktör Silfverspets på en motorfärd utåt Göteborgs skärgård. Utflykten skulle äga rum på söndagens morgon med afgång från lilla Bommen kl. 8. Från Fontanells järnvägsstation gick första tåget icke förrän half 9 f. m. Följaktligen måste lektor Fontanell för att kunna gå ombord i tid ligga öfver natten i Göteborg.
»Kära lilla snälla Johan,» sade lektorskan Fontanell, »hur i all världen skall du kunna reda dig på egen hand inne i staden, hur skall du kunna vakna i tid, bli klädd ordentligt och komma riktigt ner till båten??? Jag måste väl följa med och hjälpa dig???»
Lektor Fontanell tittade upp på henne från sin tidning och såg obeskrifligt road ut.
Han hade ett mycket klart begrepp om, hvad han betydde för sin fru, att det var han som klädde och födde henne, bestod henne med en präktig våning och en angenäm tillvaro, skänkte henne huld och skydd och ridderlig omvårdnad, samt att hon utan honom skulle vara som ett rotlöst träd, ett skepp som råkat i drift och snart skulle slås i spillror mot lifvets klippiga strand. Men att hon, hans stackars beskedliga Josefina, skulle kunna vara honom till någon som hälst hjälp i lifvets svårigheter, det hade han inte den svagaste aning om och ej häller den ringaste erfarenhet af. Och han sade henne det med många mera skämtsamma än egentligen vänliga ord.
