Sida:Zätterbloms och annat hyggligt folk.djvu/152

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

148

när hon så kom ut i köket och jungfrurna samstämmigt förklarade, att de aldrig i lifvet trifts så bra på något ställe och aldrig träffat på någon så snäll och skojig gammal herre som hr Zätterblom, då rann det rågade måttet öfver, och den snälla beskedliga fru Zätterblom, öfver hvars läppar aldrig ett ondt ord brukade hitta vägen, tog till att gräla så häftigt och oresonligt, att både Soffi och Sinobia funno sig föranlåtna att slå en knyck på nacken samt samla ihop sina grammofoner, sina cyklar, handklaver och andra tillhörigheter och stolt segla utför de Zätterblomska trapporna för att icke mera komma tillbaka.

Och tjänarinnebekymret har åter sänkt sig öfver det Zätterblomska hemmet. Fru Zätterbloms sorgsna ögon se ingen utväg ur eländet.