Sida:Zätterbloms och annat hyggligt folk.djvu/155

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
151

Angelägen om att taga vara på den dyrbara tiden gick lektorn, medan fatet fylldes, in i sängkammaren för att fortsätta sin toalett.

Det var alltså hängslena, som skulle spännas till — aj, för sjuhundratusen hakar, där rök knappen!!

Lektorn fann genast knappen, men hur skulle han få fast den igen? Sy fast den? Men nål och tråd, hvar skulle han få dem ifrån i den öde våningen? Lura fast den med lack eller gummi — dumheter! — Men man kunde kanske slå ett par små spikar genom hålen i nickelknappen och byxkanten samt kröka dem på andra sidan?

I en af sina skrifbordslådor hittade lektorn en hammare och några småspik. Spikarne voro för grofva att godvilligt gå igenom hålen i knappen och måste hamras dit, men för att detta skulle kunna ske, behöfdes ett fast underlag. Lektorn valde toalettens blankpolerade skifva. Han klämde med hammarens tillhjälp de fyra spikarne genom knappen och byxkanten, men de gingo längre, de gingo långt ned i toalettens mahognyskifva.

Det var med en viss obehaglig förvåning lektorn konstaterade, att han spikat fast sina byxor och inte kunde få loss dem. Han lirkade litet vackert med dem, försökte draga upp spikarne med naglarne, bröt af sin pennknif under samma bemödande och tog sedan full af raseri fatt i ena byxbenet och ryckte till af alla krafter.

I nästa ögonblick satte sig lektor Fontanell våldsamt ner på golfvet med de befriade byxorna i famnen. Han såg på dem med en viss oro — ja, mycket riktigt, knappen och en bit af byxorna hade stannat kvar på toalettskifvan, och det ena byxbenet hade rämnat från ofvan och ned till knävecket.

Det enda paret benkläder han hade tillgängliga i staden! Och inte en synål, inte en trådända i hela hu-