152
set! Febrilt rafsade han igenom toalettlådorna! Nå, ändtligen några af hans frus hårnålar! Han rätade ut dem, stack dem genom tyget på ömse sidor rämnen i byxorna, drog ihop det gapande svalget och vred tillsammans nålarne. Prydlig blef inte lagningen, men lektorn sade sig med sammanbitna tänder, att anständighetens fordringar åtminstone voro tillgodosedda —
När lektorn hunnit till denna punkt i sitt dystra tänkande, bleknade han och stödde sig tungt mot en stol — öfver sängkammartröskeln ormade sig en liten klar rännil af vatten — —
Den öppnade och bortglömda vattenledningskranen!
Lektorn rusade genom den öfversvämmade korridoren och ut i köket, där vattnet forsade fram ur vattenledningsgapet ner i det öfverfylda tvättfatet och vidare ner på golfvet, förvandlande det till en liten insjö.
― ― ― ― ― ― ―
Det skulle kräfva alltför mycket trycksvärta för att i detalj redogöra för hur dåligt lektor Fontanell i fortsättningen redde sig på egen hand, hvarför vi måla händelserna med stora breda penseldrag.
Nåväl, han lyckades ställa till en svårare gas-explosion ute i köket, när han, i afsikt att laga sig en kopp té, öppnade graskranarne och först efter en kvarts letande hittade en tändsticka och strök eld på henne.
Och under sitt sysslande med gasspisen och kastrullerna blef han sotig om händerna. Han observerade inte denna ledsamma omständighet, förrän han satt en mängd fula kolsvarta hand- och fingeraftryck på sitt bländhvita skjortbröst, sin stärkkrage och sin ljusgrå, eleganta kostym.
I saknad af skoborste blankade han sina skodon med
