och hade inte det allra svagaste minne af den där lilla episoden med Hindhedes kokbok.
Så rann måndagen upp, och hr Zätterblom kom, glad och förväntansfull, ut i matsalen för att med strykande aptit intaga sin vanliga delikata frukost med en massa skön och god mat.
En häpen nästan skrämd blick sköt från hans öga ut öfver bordet, på hvilket syntes endast en soppterrin, två djupa tallrikar, ett tudeladt franskt bröd, en smörklick på en assiett, ett par skedar, en knif och ingenting mer.
»Ja, kära lilla Jakob,» sade fru Zätterblom fryntligt, »i dag börja vi på din önskan med Hindhedes matlagning. Jag följer till punkt och pricka hans anvisningar. Det kommer säkert att ställa sig riktigt glädjande billigt: Till frukost i dag få vi brödsoppa med smörgås.»
»Brö-ö-ö-ö-dso-o-oppa??» sade hr Zätterblom svagt och rörde misstänksamt med skeden i tallriken. »Hvad i himlens namn är brödsoppa????»
»Hvad det är?! Det är ett tusen sjuhundrafemtio gram vatten, fem hundra gram sönderkokt rågbröd och hundra gram socker. Vattnet kostar ingenting, rågbrödet går till 6½, öre och sockret till 6 öre. Summa summarum 12 och ett halft öre. Det är afsedt för åtta personer, och efter som vi bara äro fyra, räcker det till frukost åt oss i morgon också. Jag är så glad, kära, älskade Jakob, för jag tror det kommer att bli så förfärligt billigt och bra.»
»Jag vet inte, hur det är,» sade hr Zätterblom med en suck, »men jag är visst sjuk — jag har så otäckt svårt att svälja.»
»Ät smörgås till,» sade fru Zätterblom vänligt och sköt till honom ett halft franskbröd. »Du behöfver inte vara rädd, att det är för dyrt — det är margarin.»
